Denna utmaning, denna halvklassiker. Det kommer att innefatta att
lära känna nya bitar i mig själv. Det är komplext och många olika saker
det handlar om. Dels behöver jag spränga mina egna gränser, igen och
igen. Då menar jag den fysiska biten, träningen, att hela tiden träna
tyngre, längre, hårdare. För att klara mig igenom det jag ska, snart.
Tiden rullar på. Det är mindre än tre månader till cyklingen nu.... Den
har jag ett upplägg inför, som börjar om knappa två veckor, i april.
Därför är cykeln min inne på lite service nu så jag kan cykla på sen.
Cyklingen kommer att vara lång, men där känner jag att jag har någon
slags positiv känsla inför. Självklart önskar jag uppehållsväder och
egentligen har jag ingen aning om vad jag ger mig in på, så jag kan inte
uttala mig. När jag tittar på utmaningarna är det mer löpningen samt
längdskidor som känns som mina största utmaningar.
Mentalt är det också en utmaning. Att spränga min gräns när det
känns tungt. Att arbeta mentalt på att hitta motivation och inspiration
och jävlar anamma de gångerna det känns tungt och ärligt talat omöjligt
att genomföra vissa delar. Att orka fortsätta och orka kämpa och hitta
glädjen i det hela precis då och även sen. Det är en riktigt stor
utmaning. Speciellt när omgivningen inte alltid förstår och inte alltid
kan sätta sig in i min situation, upplevelse och hur jag känner. Tack
och lov har jag min vapensyster med mig och vi förstår varandra så bra
som det bara går. Det är en fantastisk tillgång! Utan dig vackra, hade jag aldrig fått uppleva de här bitarna, som kommer att utveckla mig enormt!
/A
