Saknar snön

9 december och inte har vi någon snö på marken här i Stockholmstrakten inte. Tror knappt vi har det någonstans i landet. Däremot är det rätt halt av slask och is, vilket gör att det kan vara svårt att åka rullskidor. Jag har varit sämst på att använda mina rullskidor och vid frågan hur många gånger jag minst borde åka per vecka fick jag svaret två.

Vad jag däremot gjorde sist på PT passet var en del styrkeövningar, bland annat marklyft. Vi (jag & träningsmannen) slog rekord. Jag tog 80 kg. Maken + 10 kg, det tyckte jag var en rolig liknelse. Jag fick också äran att använda lite av Dannes "salva" - se bild. Kände mig riktigt proffsig!

Danne

Nu är det såhär att jag och min kompanjon i utmaningen bor i olika länder. Det sätter en del käppar i hjulet för gemensam träning. Vi får helt enkelt följa varandra över telefon och mail istället. Jag insåg att jag behöver mer än så, jag behöver en fysiskt närvarande personlig pådrivare och peppare, men är också rejält kräsen på människor. Det här, gott folk, är mannen i mitt träningsliv.....

Jag är grymt jäkla glad & nöjd över att jag har denna härliga Personliga Tränare att stötta och peppa mig! Alla borde ha en Danne! Vid det första tillfället vi träffades, då vi hade "försnacket", sa han till mig att han är bra på att motivera. Jag håller med! Snart ett år senare är jag lika nöjd varje gång vi tränat! Jag har haft andra PTs innan, men de kommer inte ens i närheten av denna snubbe.
Danne får mig att ge järnet och därefter ger jag lite till på ren (barnslig) envishet. Han har omväxlande träningspass, vilket krävs för att jag ska tycka att det är roligt. Dock är fokus alltid på det mål jag satt upp. Han kommer alltid förberedd till våra tillfällen, men är ändå öppen och flexibel för förändringar om jag har en dålig dag, ont någonstans eller dylikt. Han ger alltid svar på mina frågor och feedback. Han är inte rädd för glada tillrop, jävlar anamma push eller att dela ut en kram om så behövs. Som extra grädde på moset upplever jag att han alltid ger lite extra! Så jäkla lyxigt! Fatta att jag hade aldrig sprungit en hel mil (och dessutom gillade jag det) innan jag träffade honom. Jag som alltid hatat att springa börjar nu se tjusningen i det.
Dessutom kan det tilläggas att han har (samma) humor (som jag), bjuder på sig själv & är en glad prick! Vad annat kan man begära?!

Danne, du är en pärla!

Tiden springer iväg

Åter igen fascinerad över att tiden bara springer iväg. Ju mer det närmar sig den 28e februari desto mer funderar jag över att åka 45 km längd i ett sträck.
Min träning är igång, staknings-intervaller och kondition är fokus. Ändå känns det rätt overkligt att det bara är tre månader och 26 dagar kvar.... Snön känns långt bort, även om det kommer små hintar att jul närmar sig. Barnens önskelistor börjar komma fram på kyl o frys. Det är tema jul på tidningarna i affären. Glögg säljs på systemet.
En del av mig längtar, det är en stor utmaning för mig att klara halvvasan. Det är skräckblandat och den känslan lär öka ju närmare vi kommer. Jag har noll koll på valla, det är en annan utmaning att bita i. Jag fick nyligen höra av en granne var han brukar åka längd och en fråga att vi kanske kunde åka tillsammans någon gång. Ja tack svarade jag, snabbt. Jag har bestämt att min PT får haka på ut i spåret några gånger och kolla in lite teknik och sådant, ge lite tips. Jag behöver införskaffa en vettig mössa och ett vettigt underställ. Skidbyxan jag har beställt hem kommer jag inte i (än) så eventuellt en byxa också.
I grund och botten känns det faktiskt - KUL!!!! Å det är väl ändå det viktigaste.....

Pendlar

Utmaningen finns i mina tankar relativt ofta, åtminstone en gång om dagen iaf.
Det pendlar, hela registret från "jag klarar det, med vilja och envishet och en rejäl insats" till "är jag helt dum i huvudet som frivilligt tänker åka 45, FYRTIOFEM, km på längskidor, det kommer aldrig att gå".
Jag försöker hålla fast vid den positiva jävlar anamma känslan som ändå finns där ibland. Idag fick jag tipset från PTn att ha ett eget mantra att ta till när det känns tungt i vasaloppsspåret. Må hända kan det var en bra idé. För att citera honom: "det kan vara vad som helst, en sång, en ramsa, ett könsord". Nu är det bara att välja och vraka dåra.....

Idag

Idag har vi anmält oss, min vackra kompanjon och jag, till delutmaning 2 & 3 av fyra. Det känns grymt bra. Jag är peppad, jag håller på att ladda upp.
Det känns som om vi båda två är igång med vår träning på allvar nu. Min fina har hittat en super-träningsvän som kommer att hjälpa och peppa henne grymt bra.
Jag har min alldeles egen PT Danne och han är grym. Jag gillar honom skarpt, dessutom är han norrlänning. Extra bonus. :) Idag började vi en träning mer inriktad på att stärka kroppen inför halvvasan och det känns kanon.
Nu köööööööör vi!!!!

Tidens gång

Jag satt och bläddrade i almanackan och såg att nästa vecka är anmälningar öppna för både nästa års vätternrundan och vanbrosimmet. Jag visualiserar mig stark och stolt, jag kommer att vara galet nöjd när jag klarat mig igenom dessa fyra moment i den stora utmaningen. Jag vet att min kompanjon känner lika! Yeah! Nu kör vi. Jag är taggad....

Jag kan också meddela att idag är det 182 dagar kvar till Halvvasan går av stapeln!!!
Nu är det full fokus på läkning av de obalanser vi har i kroppen, eller hur babes?

Att komma igång - men bli sjuk - och ge sig f*n på att komma tillbaka

Jaha, så har det klassiska skett. Igen.
Jo, jag har varit duktig hela sommaren tycker jag själv. Tränat minst två gånger i veckan även under semestern. Stolt!
Väl hemma igen. Vardagen börjar närma sig men jag och maken kramar ut det sista ur ledigheten. Av en spontan känsla bokar jag in maken på ett av mina pass. Han hakar något motvilligt på och skriver på ett träningskort. Till min stora lycka. Nu har jag inte bara min kompanjon längs utmaningarna utan en egen träningskompis hemma.
Så tränade vi. Så blev jag sjuk. Det började smyga sig på i fredags, kroppen kändes ovanligt tung på passet. På kvällen slog det till. Feberhuvud, bihålevärk... Så trist och irriterande. MEN, jag kommer igen, jag tar nya tag.
Min PT Dannes citat:
"Halsont = absolut inte
Feber = varför inte bli frisk först
Grönt snor = kör för fan om det inte känns jobbigt"

En AKTIV semester

Jag har tagit ett beslut!
Jag har mitt inne i mitt kämpande, att träna, att forma kroppen, att sakta och säkert skala av de gamla gravidkilona som sitter kvar sen två år tillbaka.... Jag har målet framför mig, som skrivet tidigare, i första hand är det halvvasan som ska genomföras....
Mitt beslut är att den här semestern SKALL vara aktiv. Jag ska inte sitta stilla på arslet och dricka vin och äta gott i två och en halv vecka. Nix pix mandelmix! Träning står på agendan. Jag mår bra av det, jag mår inte bra av att stagnera. Det vet jag så väl. Både psykiskt och fysiskt skapar stagnering dåligheter.
Löparskorna ska med, gps klockan ska med, simglasögonen ska med, rullskidorna ska med.... Allt detta står redan på packlistan för semestertrippen på 12 dagar till Gotland! Jag ser fram emot att känna mig starkare under semestern och ställa mig på fettvågen med min PT efteråt med fina resultat! Så det så.....

Förberedelser......

Jag fortsätter att bocka av listan på saker som är bra att ha inför halvklassikern och min träning inför....
Senaste presenten från väninnan; simglasögon samt simmössa (heter det så?). Jag kommer se helt galen ut, men jag får bjuda på det! Här ska det tränas!!!
Rullskidorna är brukade för andra gången, minst en gång i veckan har jag sagt åt mig själv.
Jag ser fram emot att cykla en längre sträcka inom kort också.
Eftersom vi är hundvakt en vecka tänkte jag passa på att ta mig ut och springa med honom också, lite extra draghjälp och peppning av en fyrbent vän kan knappast skada. :)
Linser är på prov, allt för att underlätta. :)
Tjoooohoooo.......

Fyyyyy faaa...n...

För styrketräning!!
Körde ett 50 min pass igår med fokus på rygg och skuldror...
Såg delar av Vasaloppet framför mig.. Kände värken i ryggen, värken i höfterna.

Önskar att jag kunde säga att det hjälpte - det gjorde det nämligen INTE!
Fyyy för styrketräning men det är bara att tugga och svälja.
Fler pass väntar!

Rullskidor

Jorå så att….. Det var bara att ta tag i det. Jag hade bestämt mig, nu var det dags att inviga, att ta premiärturen, bli av med oskulden.
På med träningskläderna, letade förgäves efter inlinesskydden, på med hjälmen. Snöra på pjäxorna, ta rullskidor och stavar under armen. Ut!
Ett lätt pirr i magen. En promenad första biten, ner för backen. Det kändes tryggare med plan mark. Haka i pjäxorna, bambi på väg….
Herrejösses – det var sjukt jobbigt att åka rullskidor. Svettades som jag-vet-inte-vad, stakade, rullade, försökte träna klassisk åkning… Såg högst troligt bitvis helt ut som bambi och bitvis ändå rätt ok.
Dryga 4 km och dryga 50 min senare var jag hemma igen. Första passet utövat och med en tanke att träna rullskidor minst en gång i veckan tills snön kommer…. Jag har för bövelen ett mål att nå. Nedräkning pågår, 238 dagar kvar….

Tankarna snurrar

Wow, vad det funderas i min skalle just nu. Jag känner mig så peppad över att genomföra den utmaning, som är långt över gränserna för något jag tidigare gjort, på alla fyra planen.

För tillfället är det mest fokus på träning vad det gäller längdskidorna. Rullskidor står högt upp på listan, jag tror det är ett måste för att jag över huvud taget ska palla 45km i februari. Kondition står bredvid rullskidorna också. Knackar mig på axeln och gör sig påmind om att det är dags nu... Dags att göra upp en plan för konditionshöjning och därefter hålla i den ett bra tag framåt....

Där emellan kommer lite funderingar på de andra bitarna, men jag har bestämt mig för att lägga mitt fokus framför allt på skidorna nu.... Jag är tacksam och glad över att jag har en kompanjon som kan det där med skidor, både på rull och på snö. Någon jag kan bolla teknik och valla med. För just det, mina längdskidor måste vallas när jag ska ut och dra en repa i vinter... Jag har aldrig vallat. Ännu en utmaning som jag ser fram emot!

Början....

Det var en gång två kvinnor i sina bästa år..... några barnafödslar senare..... som bestämde sig för att det är dags för en förändring. En utmaning.... Något att bita i, något att se fram emot, ett mål....
Helt plötsligt under ett av otaliga samtal så kläcktes idén. De hoppar tjejvarianten, de kan inte börja med den äkta, men satsar på
En Svensk halvKlassiker!
Vips, utan konsultation med övriga familjemedlemmar, hade de anmält till och betalat Halvvasan som första delen. 45 km på längdskidor.